Läkarstegen

Vägen från läkarstudent till färdig specialist är lång och för utomstående (och en själv) inte så lätt att förstå sig på alla gånger. Alla AT-läkare har fått frågan ”jaha, då är du allmänläkare alltså?” och nåde den som är läkarstudent men jobbar som underläkare annat än på sommaren, total förvirring. Dessutom har läkarprogammet nyligen gjorts om och båda programmen kommer samexistera i några år till vilket ytterligare bidrar till förvirringen.

Därför har vi här kort, koncist och i bästa fall förståeligt förklarat de olika stegen och hur de förhåller sig till varandra. Om jag har missförstått något så bevisar det att det inte är lätt ens för oss i branchen (hittills rättat 3 misstag). Om förklaringarna inte lever upp till att förklara, så skicka ett mail till info[at]hus75.se så löser vi det.

Varje rubrik har en egen länk som länkar till just den:

De formella stegen

En läkares utveckling mot färdig specialist består av stegen beskrivna nedan.

Läkarstudent

Läkarstudent: Någon som studerar på läkarprogrammet. På finspråk kallas läkarstudenter medicine kandidat, som ofta förkortas med. kand. och ibland blir bara kandidat eller kandis. Lever oftast på CSN.

Den som kommit in på läkarprogrammet har antingen mycket bra betyg eller ett mycket bra högskoleprov (alternativt lyckats fuska till sig något av dessa). Det gamla läkarprogrammet är 5,5 år (11 terminer, T1 – T11) och det nya läkarprogrammet är 6 år (12 terminer, T1-T12).

Det nya läkarprogrammet började gälla från höstterminen (HT) 2021, och de kommer därmed ta examen vårterminen (VT) 2027, grattis i förskott!

De sista som började på gamla läkarprogrammet gjorde alltså det VT21 och tar examen VT26, grattis till er med!

När de fått sin läkarexamen är de examinerade läkare och de som går det nya programmet blir även legitimerade läkare direkt vid examen. Orsaken till att göra om läkarprogrammet är främst en anpassning till resten av europa där sexåriga läkarprogram dominerar samt en förhoppning om att legitimation vid examen ska förkorta tiden och minska flaskhalsen till att bli användbar läkare.

Läkarstudenter har tidigt olika typer av praktik där de är på sjukhus och vårdcentraler för att lära sig, så det är inte ovanligt att stöta på dem, speciellt på universitetssjukhusen som har ett ännu större ansvar för läkarutbildningen. Praktiken är obetald och ska ske under intensiv handledning, under utbildningens gång utökas ansvaret och arbetsbördan successivt.

Innan 1 juli, 2023 kunde läkarstudenter efter några terminer få jobba som undersköterskor, men när undersköterska blev skyddad yrkestitel så kallas det istället vårdbiträde, omvårdnadsassistent eller liknande. Men arbetsuppgifterna är fortfarande motsvarande vad en undersköterska gör, trots att läkare inte har någon utbildning i omvårdnad. Vissa sjukhus går ett steg längre och anställer underläkare (se nedan) som har sjuksköterskeuppgifter som ett (av många ansett dåligt) sätt att lösa sjuksköterskebristen.

Läkarstudenter har ofta späckade scheman med många obligatoriska moment och innebär inte stora mängder egen studietid som andra utbildningar kan ha. Egenstudier förväntas istället ske utanför schemalagd tid och på lugna stunder på praktiken. Stressa därför inte din lokala läkarstudent i onödan. Säg att den är trevlig, empatisk, kompetent och kommer bli en bra läkare samtidigt som du bjuder den på fika, en ordentlig stol och kommer ihåg dens namn. Vilken glädje du kommer skapa!

Allmäntjänstgöring (AT)

AT-läkare: En examinerad läkare som jobbar på olika kliniker i minst 18 månader för att få sin legitimation. Är inte en läkarstudent eller allmänläkare.

Efter att ha genomfört den gamla läkarutbildningen så är tanken att den nu examinerade läkaren ska göra allmäntjänstgöring (AT) för att få sin legitimation. AT är en utbildningstjänst och innebär 18(-21) månader av att vara på placeringar inom internmedicin, kirurgi, psykiatri och allmänmedicin/primärvård (vårdcentral). AT-läkaren får (en blygsam) lön och gillar därför inte att bli kallad student då de tagit sig förbi det steget i hackordningen. De har inbakad utbildning och handledning men jobbar ofta ganska självständigt efter ett tag. I slutet av AT skriver de eAT-provet (”AT-tentan”) och när de klarat den och är färdiga med sina placeringar så kan de för en blygsam summa på 2900 kr ansöka om legitimation från socialstyrelsen. De blir då legitimerade läkare (leg läk) vilket ger dem större ansvar och större lönekuvert.

AT-läkare precis som läkarstudenter byter ofta klinik och är vana vid att vara ”nya på jobbet” och brukar ofta betona sin kompetens eller avsaknad av sådan beroende på om de vill göra/vara med på något eller inte. T.ex. ”jag ska ju lära mig så jag vill jättegärna testa att prata med den här patienten” eller ”jag är bara utbildningsläkare så det är nog bäst att överläkaren pratar med den här patienten”. AT-läkare gläds åt ungefär samma saker som läkarstudenter men vill hemskt gärna inte bli ihopblandade med dem och är alltid tacksamma för ditt tålamod.

Det har egentligen ingen direkt koppling till att vara allmänläkare (som också kan kallas husläkare, familjeläkare, distriktsläkare, allmänspecialist och generalist) eftersom allmänläkare är färdiga specialister i allmänmedicin. Allmänläkare är specialister, ja så är det faktiskt.

Bastjänstgöring (BT)

BT-läkare: En legitimerad läkare som gör ett betalt första introduktionsår på olika kliniker innan den börjar sin specialisttjänstgöring (ST).

Lång: Beroende på vem du frågar är bastjänstgöringen (BT) absolut eller absolut inte en ersättning för AT. De som går nya läkarprogrammet kommer göra ett års BT efter att de fått sin examen och legitimation i juni, 2027. Men redan nu så gör utlandsutbildade läkare med godkänd legitimation BT med samma syfte, dvs att komma in i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. BT-läkare är alltså legitimerade till skillnad från AT-läkare och det innebär större ansvar och större lönekuvert.

BT är i regel 12 månader (minimitiden 6 månader), alltså kortare än AT som är minst 18 månader och även friare i vilka placeringar som kan ingå men ska innehålla akut sjukvård och primärvård. BT kan göras antingen fristående eller kopplat till en kommande specialisttjänstgöring (ST).

Specialisttjänstgöring (ST)

ST-läkare: En legitimerad läkare som under minst 5 år håller på att bli specialist genom att jobba på sin hemmaklinik och närliggande specialiteter och gå kurser och studera vid sidan av. De blir bra på ett område och tillåts glömma mycket om andra områden.

Ett sätt att välja specialitet. Det finns många varianter på denna bild och det behöver knappast tilläggas att det finns undantag och fler specialiteter som inte nämns.

En ST-läkare kan ha gjort både AT eller BT innan de påbörjar sin specialisttjänstgöring (ST) med målet att om minst fem år bli specialist på det som de tycker är mest intressant/minst ointressant. Ofta så är det dock mycket slump eller andra livsomständigheter som avgör vilken specialitet en läkare väljer: ”Jag fick jobb på x-kliniken och trivdes så bra där att jag fortsatte”. I Sverige finns det 44 basspecialiteter, vissa med ytterligare grenspecialiteter under sig, och 10 tilläggsspecialiteter. Att skämta om sin egen eller andra specialiteter är mycket vanligt och ofta mycket roligt.

ST-läkare är också utbildningsläkare men kan har valt ett avgränsat område jämfört med den stackars AT-läkaren som måste läsa på om allt. Undantaget är de som ska bli allmänläkare som är specialister på att just kunna lagom mycket om allt, de är/blir/ska vara duktiga generalister. ST-läkare jobbar merparten av tiden på sin hemmaklinik och på angränsande kliniker, insprängt i detta har de också kurser och handledning. De vill inte bli tagna för AT-läkare då de tagit sig förbi det steget i hackordningen. När de är klara med sin ST och skickat in ett ton med påskrivna papper till socialstyrelsen så kan de få sitt specialistbevis som innebär större ansvar och större lönekuvert.

Specialist

Specialist: En specialistläkare är ”färdigutbildad” inom sitt område och kan då ofta för första gången få en anställning utan slutdatum och med den lön som gemene man och kvinna föreställer sig att en läkare har. Vissa väljer att bli specialister inom två eller tre områden (dubbel- eller trippelspecialist).

Specialister är väldigt duktiga på sitt smala område men har tappat mycket av bredden, det är därför inte säkert att du får bättre vård av en specialist jämfört med någon tidigare på banan eller en allmänspecialist (som ju också är specialist men kan lite/mycket om allt). De kan mycket om lite.

En allmänläkare som handledde mig under läkarprogrammet uttryckte skillnaden mellan allmänspecialister och sjukhusspecialister vackert:

På vårdcentralen får du träffa samma patienter med olika sjukdomar och på sjukhuset samma sjukdomar med olika paitenter.

De flesta specialister kommer efter ett tag få anställning som överläkare och därmed ökad lön men ganska oförändrade arbetsuppgifter, hur länge de får vänta beror på specialitet (direkt inom psykiatrin och när den nuvarande överläkaren samt alla ovanför dig gått i pension eller dött inom hjärnkirurgin).

Roller

Förutom de formella stegen beskrivna ovan finns det några roller/anställningsformer som kan överlappa dem och därför bidrar till ökad förvirring, men inte länge till!

Underläkare (UL)

Underläkare: Läkare som inte är specialist eller överläkare. Underläkare (UL) är nog det bredaste och mest oklara begreppet då det kan innefatta läkare från nästan alla formella steg. Det är både en anställningsform och en roll på vårdavdelningen där flera underläkare (förhoppningsvis) jobbar i samarbete med och under översyn av en eller flera överläkare.

Läkarstudenter får jobba som underläkare efter termin 9 (gamla läkarprogrammet) eller termin 10 (nya läkarprogrammet) och gör ofta det den första sommaren efter att de gått termin 9 eller 10, de är då underläkare innan examen. Eftersom det finns fler platser på läkarprogrammet än AT-platser så får många vänta månader-år innan AT och jobbar då som underläkare efter examen eller underläkare innan AT. AT-läkare är i praktiken också underläkare när de jobbar på vårdavdelningar och efter AT får de ofta jobb som underläkare efter AT/innan ST (ofta titulerade leg läk) innan de börjar ST. ST-läkare kan sen också fylla rollen som underläkare på en vårdavdelning och jobbar då också tillsammans med en överläkare men ofta väldigt självständigt.

Överläkare (ÖL)

Överläkare: Medicinskt ansvarig för t.ex. en vårdavdelning och även en anställningsform som äntligen gör dig helt fri från titeln underläkare.

Likt underläkare är överläkare (ÖL) både en roll på avdelningen och en anställningsform. Anställningsformen innebär viss ökning av ansvar och den största lönekuvertsstorlek. Läkare i slutet av sin specialisttjänstgöring (ST) kan få jobba som tillförordnade överläkare (t.f. ÖL). Det finns inte någon publicerad forskning på om de som blivit ÖL dricker mer öl än de tidigare i karriären.

Vikarierande läkare (vik)

Vikarierande läkare: I praktiken vikarierande underläkare (vik-UL) är egentligen alla underläkare (UL) som inte faller in under en annan anställningsform (AT, BT, ST) och har ett tidsbegränat vikariat. Vik uttalas ”vick”.

Vikariatet kan förlängas eller inte efter arbetsgivarens tycke och måste egentligen inte vara som ”vikarie” för någon som behöver ersättas utan vissa kliniker är i princip nästan helt bemannade av vik-UL. Vik är vik-tiga meriter inför ansökningar till AT, BT och ST och olika vik har olika status, de inom akutsjukvård (kirurgi och internmedicin ofta) brukar värderas högre än de inom primärvård och psykiatri.

I teorin kan även en överläkare få ett vikariat om en annan överläkare behöver ersättas på en klinik men de har ofta nog förhandlingsutrymme att kunna få en fast tjänst.

Till en barndomsväns stora sorg finns det inga AT-ST-läkare.